Konsumentkrönika
Erik Forslin, Biogaskrönikör
Kontakta Erik
erikforslin@hotmail.com
Snålheten bedrar visheten
När jag nu har fått möjligheten att som representant för biogaskonsumenterna skriva återkommande krönikor kring ämnet har ambitionen varit att framhålla biogasens fördelar och inte andra bränslens nackdelar. Det höll exakt tre krönikor.
Den senaste tiden har jag iakttagit hur massivt stora delar av Sveriges motorjournalister har stämt in i hyllningssången till ”snåldieslarna”. Ni vet bilar med hypermodern teknik som med start-stop funktioner och hybridmotorer kommer ner i en bränsleförbrukning som ligger så lågt som 0,4 liter/milen. Det är ju alldeles fantastiskt att en Audi A4 2.0 TDIe kommer ner i en förbrukning på 0,46 liter milen vid blandad körning. Det ger ett CO2 utsläpp på 119 gram/kilometern. Gränsen för att kallas för miljöbil ligger på 120 gram. Strålande säger många motorjournalister. Jag säger cyniskt. Liknande matematik går att finna i nästan alla ”snåldieslar”. Det gäller Volvo Drive E, SEAT Altea, Nya VW golf variant för att bara nämna några.
Dessa bilar kallas av många för framtidens fordon. Jämför man dem med en tio år gammal biogasare är CO2 utsläppen mer än fem gånger så höga och förhållandena är ännu värre när det gäller partiklar och andra utsläpp.
Risken är stor att många inbillar sig att miljöbilsstämpeln legitimerar mer körning och kanske ytterligare en bil då det ändå är så ”billigt” att köra. Bilarna säljer redan som smör och effekten blir att marknaden krymper för vad jag kallar riktiga miljöbilar vilket långsiktigt motverkar minskade utsläpp av växthusgaser och andra kemikalier. När nu norrland näst intill är utan tankställen för fordonsgas är risken stor att biogasen kvävs i sin linda. De långa avstånden gör att många helt naturligt känner sig lockade av de förrädiska ”snåldieslarna”.
Självklart är bränslesnåla dieslar bättre än törstiga bensinbilar. Det jag vänder mig emot är den vilseledande marknadsföringen och att många motorjournalister gör vågen . Greenpeace anmälde för ett år sedan ett stort antal biltillverkare för vilseledande marknadsföring om miljönyttan. Vad jag vet ledde det inte till någon fällande dom. Roten till problemet, och skälet till att det inte blev så är naturligtvis definitionen av vad som är en miljöbil. Idag är en ”snåldiesel” lika mycket miljöbil som en biogasbil trots att Co2- utsläppet är 500% större.
Gröna bilister föreslår att en bil med fossilt bränsle inte skall överskrida 100gr/km Co2 och för en ickefossil bil skulle gränsen gå vi 60gram. Ett steg i rätt riktning, men jag förstår inte varför bilar med fossilt bränsle skall få släppa ut mer och ändå kallas för miljöbil.
Då skillnaderna är så stora mellan olika bränslen och bilmodeller borde också förmåner och skatteregler avspegla detta. Kanske med någon form av märkning som finns för exempelvis vitvaror.
I Frankrike har man en s.k. bonus-malusmodell innebärande att bilar med mycket låga CO2-utsläpp får en betydande årlig skattebonus, bilar med genomsnittliga utsläpp beskattas ”neutralt” medan de med höga utsläpp får en hög tilläggsskatt, ”malus”. Kanske något för Sverige.
Slutgnällt för den här gången och till något positivt:
CNG-hybrider!
Toyota är först med CNG-Camryn som än så länge är en konceptbil. Varianter och bilder på modellen börjar bli fler och fler vilket talar för att det kanske kommer en riktig variant snart. CNG-Hybrid är alltså samlingsnamnet på elhybrider med fordonsgas istället för bensin/diesel.
EU:s forskningscenters, ” Tank-to-wheels report”, från oktober 2008 har kommit fram till att biogasens egenskaper som drivmedel gör den mycket lämplig att samverka med hybridteknik och elmotorer. En biogasmotor som körs on/off på ett jämt varvtal har en mycket hög verkningsgrad jämfört med andra motorer och bränslen.
Enligt vad jag hört håller Chalmers forskningen i gång på området. En serietillverkad Svensk CNG-hybrid skulle sitta fint. Häng på Volvo och SAAB så kanske ni överlever!
Slutligen apropå CNG-bilar. Till alla er som tror att det inte är någon mening med att satsa på biogasbil i Sverige då hela Asien kommer att fullkomligt explodera i nya miljöfarliga bilar. Vad sägs om en Indisk Mahindra Alfa 0.4 CNG Pickup eller en Proton Gen-2 1.3 CNG från Malaysia/Pakistan. Länken nedan tar dig till en spännande resa jorden runt med CNG-bilar. En personlig favorit är Hindustan Ambassador 1.8 CNG, snacka om retro!
Don Quijote åker bergochdalbana med Biogas - oändliga möjligheter öppnar sig men vaktar räven hönsgården?
Onsdag: Solen sken på ett gäng förhoppningsfulla mötesdeltagare från biogasmitt på Iggesunds bruk. Efter genomgång av vad som är på gång i norra Gävleborg tog Wigert Engström från Artic Nova över och berättade om ny teknik för uppgradering av biogas.
I min förra krönika utlovade jag information om nya möjligheter med biogas och Artic Novas slingpump är just en sådan. Med enkla medel och till ett pris av kanske bara tiondelen av vad en normal uppgraderingsanläggning kostar går det nu att få fram fordonsgas.
Oändliga möjligheter öppnar sig därmed för biogasens utveckling speciellt i glesbygder där småbönder och mindre reningsverk tillsammans eller var för sig kan producera fordonsbränsle till bygdens invånare och genomresande.
Distributionsproblemen kan lättare överbryggas och små samhällen kan ge de stora bensinbolagen fingret då planer på nedläggning av bensinmacken presenteras. En förutsättning är naturligtvis att folk har skaffat sig biogasbilar!
Torsdag: Ösregn i Stockholm. Jag hade bestämt mig för att pröva det nya tankstället på Hagbys återvinningsstation i Täby. Som många biogasstationer ligger denna en bit utanför samhället. Där finns heller ingen ”vanlig” mack. När jag kommer fram visar det sig att betalningsautomaten är släckt. På stolpen har Preem, som sköter betalningssystemet, (AGA står för gasen)satt upp ett servicetelefonnummer som jag ringer. Det visar sig att det går till en stackars mackägare i Söderhamn (av alla ställen) som blir lika förvånad som jag av samtalet.
Efter tjugo minuter lyckas jag via Preems huvudväxel bli kopplad till någon på AGA!? som förvånat talar om att AGA bara sköter gasleveranserna. Det är Preem som sköter betalsystemet. En halvtimme har gått och jag pendlar mellan att ömsom känna mig som Don Quijote (han som slåss med Väderkvarnar)och ömsom som George i Seinfeld (ARG!). Under tiden har sju sopbilar plus ett antal privatpersoner kommit och gått med oförättat ärende.
Jag fördriver tiden med att börja räkna på vilka förluster som AGA (och hela biogassverige) gör på grund av Preems missar. Sju sopbilar x 80nm3 blir 560nm3 x 10kr/nm3 = 5600kr på en halvtimme! På en timme 11.200kr! På ett dygn 268.800kr! Ett stort bensinbolag sköter administrationen av ett biogastankställe. Är det som att låta räven vakta hönsgården? Jag identifierar mig mer och mer som George i Seinfeld och det gör även de sopbilsåkare som kommer förbi. Tyvärr tror jag inte detta hör till ovanligheterna och det gynnar inte biogasens utveckling.
Jag tänker inte ge mig (Don Quijote) och ringer tillbaka till Preems växel. Nu blir jag äntligen kopplad till någon som skall skicka en servicetekniker från Preem. Han lovar att återkomma snarast med besked. Efter ytterligare en kvart utan återkoppling ringer jag upp igen. En ny person talar om att nissen jag talade med först jobbar på att få tag på en servicetekniker. Efter ytterligare tio minuter kommer plötsligt en servicetekniker från AGA!!! för att sätta igång betalsystemet?!
Han fixar problemet på ytterligare fem och jag kan efter sammanlagt en timmes väntan tanka bilen.
Vad som förekommit i kulissen har jag ingen aning om, men känslan är att motivationen att sköta en biogasstation är större hos AGA än hos Preem.
Hur länge det hade dröjt innan betalningssystemet kommit igång utan Don Quijotes vägran att ge upp och Seinfeldsgeorges ilska har jag ingen aning om. Två timmar, fem timmar eller kanske två dygn.
Jag lämnar tankstället och far ut på motorvägen. Efter fem minuter ringer min mobil. Det är serviceteknikern från AGA som talar om att jag glömt mitt kort i betalstolpen.
Slutsats: Att vara engagerad för biogas är en bergochdalbana. Nya möjligheter öppnar sig, men vaktar räven hönsgården? Klart är att ingen är perfekt – inte ens Don Quijote.
Norrland i nästan total biogasskugga
5000 år efter att de första avloppssystemen byggdes i det forna Kina har vi börjat lära oss att det vi använt behöver tas om hand i ett kretsloppssystem. Besviken? Inte särskilt! Vi hann bara landa på månen, spränga atombomber och inleda en IT-revolution dessförinnan. IQ och klokskap behöver inte alltid gå hand i hand.
Jag har fått ett uppdrag som jag verkligen ser fram emot, att få skriva om det jag för närvarande verkligen brinner för. Biogas! Norr om Dalälven finns mycket kvar att göra och jag hoppas kunna bidra med något i detta forum.
Med Sarekresan i ryggen finns känslan av att ingenting är omöjligt. Det har gått ett par månader sedan vi packade bilen och faktiskt har spännande saker hänt bara sedan dess. Nya bilmodeller har kommit, det hundrade tankstället har invigts och jag har fått information om ny intressant teknik som kan öppna möjligheter . Mer om detta längre fram.
Idag finns objektivt sett inget bränslealternativ som överträffar biogas i miljönytta men teknikutvecklingen fortsätter framåt och om jag fortfarande tjatar om biogas då andra alternativ otvivelaktigt är bättre ber jag redan nu ödmjukast om att få bli plockad av banan. Biogas är inget självändamål och det finns ingen anledning att hindra utvecklingen av ekonomiska eller andra skäl så som petroleumindustrin gjort i över hundra år.
Var sak har sin tid, oljan har gjort sitt och jag ser biogasen som symbolen för en ny tidsålder. 5000 år efter att de första avlopps-systemen byggdes i det forna Kina har vi börjat lära oss att det vi använt behöver tas om hand i ett kretsloppssystem. Besviken? Inte särskilt! Vi hann bara landa på månen, spränga atombomber och inleda en IT-revolution dessförinnan. IQ och klokskap behöver inte alltid gå hand i hand.
Det märkliga är att folk fortfarande tvivlar på att det råder ett sam-band mellan våra utsläpp och de miljöproblem som vi står inför. Biogas är idag det enda fordonsbränslet som fungerar fullt ut utifrån ett kretsloppsperspektiv vilket fortfarande väldigt få känner till.
Mina vänner, som jag ändå uppfattar som hyfsat välutbildade och nyfikna, kommer med kommentarer som ”Men biogas är väl inte bra för miljön – man hugger ju ner regnskog för att få fram den” eller ”Vågar du köra på biogas – tänk om bilen exploderar”. Jag är övertygad om att människor i min närhet inte är mer vilsekomna än andra vilket borde innebära att kunskapsglappet är ett av de största hindren för att utvecklingen av biogas som fordonsbränsle skall ta fart.
Jag tror att det är lätt att utgå från den egna kunskapsnivån då man skall informera, vilket lätt resulterar i att budskapet inte når fram. Här tror jag inte ”experter” kring biogas är annorlunda än andra experter. Fikonspråk, sifferexercis och detaljer gör att mottagaren tappar fokus på det väsentliga. Biogasen behöver mycket mer enkel och modern pedagogik, mediastrategi och marknadsföring för att överleva och växa.
En undersökning från SKOP på uppdrag av E.ON ger mig rätt i mina antaganden. Nio av tio Svenskar känner inte till fördelarna med biogas. Västgötarna är mest insatta. Vilka vet minst? Jo just det Norrlänningarna, vilket inte är något att skämmas för. Vi befinner oss i nästan total biogasskugga.
Hur illa det är ställt på kunskapsfronten i landet generellt får man ett mått på då E.ON i samarbete med LRF och VW väljer ställa upp i STCC!?! . Vad vill man bevisa? Att det faktiskt går att köra på biogas? Vilka vill man nå? Bilsportarna? Missförstå mig inte, jag håller stenhårt på Team Biogas och jag tycker E.ON:s Vd uttalar sig bra i de artiklar jag läst. Men informationen behöver framförallt nå fram till vanligt folk genom de breda kommunikationskanalerna. Än så länge är min känsla att branschfolk, specialintresserade och redan frälsta är de enda som har och serveras kunskap om biogas.
Erik Forslin
erikforslin@hotmail.com
Stockholm – Sarek t.o.r.
på biogas
Tålmodig väntan på gas i Skellefteå!
När jag för tre år sedan för första gången hörde talas om biogas som fordonsbränsle trodde jag att det var ett skämt. Köra bil på gamla sopor, avloppsvatten och kodynga! När killen som berättade detta sa att det var i Boden som han körde runt med bilen var jag övertygad om att han måste vara fullständigt galen. Men det var sant! Det gick att köra bil på biogas i Boden. Jag var betagen. Det har talats om vätgas, etanol, elhybrider, elbilar och biodiesel som framtidens lösning på energiproblemet. Men varför hade ingen berättat att framtiden redan är här? Man kan köra bil med i princip noll utsläpp nu. Bilarna finns, bränslet finns, vad väntar vi på?
”Det finns inga tankställen, men gott om biogas. VA-verken värmer sina egna anläggningar med den och i bästa fall blir det fjärrvärme, resten facklas bort.” konstaterade sambons pappa som är väl insatt med förflutet i VA-branschen. Hans bedömning var naturligtvis korrekt. Från Boden var det då närmare 45 mil fågelvägen till nästa biogasmack. Den fanns i Östersund av alla ställen. Nästa på vägen söder ut fanns i Uppsala. Hur var det möjligt? Söder om Stockholm såg det bättre ut.
Min nyfikenhet var väckt. Timmar av googlande, telefonsamtal och möten med personer som förstod bättre än jag gav mig svaret att, jo det är en komplicerad och dyr process att uppgradera biogas till fordonsbränsle, men det är fullt möjligt och när investeringen väl är gjord är den gjord. Att raffinera olja kostar också en slant.
På en mässa något år senare hörde jag den kontroversielle Mattias Goldmann för första gången. Han hade mycket att säga, men jag minns bara två ord. ”Copy paste” – kopiera och klistra in! Med detta menade han att den ständiga invändningen att Sverige är ett litet land och vad vi gör här har ingen betydelse för klimatet, inte är sann. I datateknikens tidevarv kan ingen ha undgått det fascinerande med att smarta idéer i ett pojk eller flickrum explosionsartat kan växa så som Google, Facebook och Youtube. Således borde ett litet land som Sverige kunna visa omvärlden att exempelvis ett infrastruktursystem för biogas är möjligt. Och kan vi så kan kineserna!
För att med trovärdighet vara ett föredöme som land i detta avseende måste hela landet involveras. Att utesluta norrland är därför inte ok. Inte för norrlänningarna och inte utifrån ”Copy paste”. - Här såg jag min uppgift. Att jag sedan har mitt fritidshus utanför Hudiksvall, får väl erkännas, bidrog också. Likt en missionspastor har jag talat mig varm för biogas i stort sett i alla sammanhang.
Jag är sedan ett drygt år tillbaka ägare till en Opel Zafira CNG (Biogas), köpt begagnad för 77.000:-. En kompis till mig sa att nog skulle han kunna tänka sig att köpa en miljöbil men biogas hade han inte råd med. Han köpte en SAAB 9-5 etanol också begagnad för 160.000:-. Jag har deltagit i flera möten kring biogas i syfte att frälsa norrland. På två år har antalet mackar ökat till fyra. Helt utan min förtjänst. Jag måste vara en dålig missionspastor. Under sommaren bestämde jag mig därför för att pröva en annan väg:
EXPEDITION STOCKHOLM-SAREK T.O.R. PÅ BIOGAS.
Uppdrag: Skriva en rapport om biogasläget i norrland.
Mål: Ge biogasen publicitet och därmed bidra till ”Copy paste”.
Utmaning: Jag tar med familjen, sambo och två blöjbarn och skippar reservdunk.
Sponsor: Ingen
Förutsättningar: Bensintank 14 liter, biogastank 22 nm3 motsvarande ca.25 liter bensin
Etapp 1.
Onsdag 17/6 Stockholm - Hudiksvall
Första semesterdagen på väg till fritidshuset. Som vanligt börjar färden på bensin eftersom ingen biogastankning är möjlig efter Uppsala så det gäller att spara på gasen. Nästa sommar är förhoppningen att en biogasmack skall finnas i Gävle. Bensinen tog slut några mil innan Söderhamn och biogasen kopplades in. Vi stannade en dryg vecka i fritidshuset. Tankade bensin och körde på denna tills det var dags för nästa etapp.
Etapp 2.
Fredag 26/6 Hudiksvall – Örnsköldsvik
Jag har pratat med Roger Andersson ansvarig för biogasutvecklingen i Sundsvall. Han talade om att en ny biogasmack är på gång i Sundsvall men att den sannolikt inte skulle vara igång förrän den 1/7. Vi startade därför med bensin för att kunna koppla in biogas, slippa tanka och därmed inte väcka barnen utifall de skulle somna. Andersson hade rätt biogastankning var inte möjlig i Sundsvall. Vi hoppades istället att macken skulle vara igång på tillbakavägen. Vi stannade över natten hos min sambos bror i Örnsköldsvik, staden som producerar mest biogas i landet men trots detta saknar tankställe för biogas!
Etapp 3.
Lördag 27/6 Örnsköldsvik - Piteå
Färden fortsatte mot Piteå på morgonen. Nu var det dags att köra på biogas igen. Den som fanns kvar från Stockholm. I Bygdeå fyra mil norr om Umeå tog gasen slut och vi fick koppla över till bensin. I Skellefteå skulle vi få tanka biogas igen. I Uppsala Kalmar och Skellefteå behövs speciella kort från kommunen för att få tanka biogas. Jag kände till att det var så i Uppsala och Kalmar men att det var så i Skellefteå kom som en fullständig överraskning. Jag tog kontakt med kommunkontoret som givetvis var stängt. Det var ju lördag. En hänvisning från jouren gav mig en person att tala med.
Det var tyvärr inget att göra annat än att köra Kalmartricket, d.v.s. ta ut cash och betala någon vänlig människa för att få tanka på dennes kort. Väl i Skellefteå hittade vi till sist macken i utkanten av staden. Jag väntade tio, tjugo, trettio minuter men ingen behövde tydligen tanka idag. Sambon hittade ett telefonnummer på pumpen och gick sedan iväg för att handla glass till barnen som har bra men kort tålamod. Jag ringde numret och blev kopplad till en person från kommunen som lovade att komma och hjälpa mig. Efter tio minuter var han där och stoppade i sitt kort så att jag kunde tanka. När det var dags att ge honom betalt sa han att han inte kunde ta emot pengar utan redovisning. JAG FICK GASEN GRATIS!! Detta system är naturligtvis ohållbart även om jag förutom gasen fick ett intressant samtal med en mycket sympatisk person. Till hösten skall en koppling till vanliga betalningssystemet troligtvis vara klart. Vi kom till Pite havsbad lagom till ett kvällsdopp och ett nattligt åskväder.
Etapp 4
Söndag 28/6 Piteå - Sarek
Vi startade på Biogas, läget var lugnt, säkert tankställe i Boden. Förutom biogas kunde vi strosa runt på pansarmuseets ägor. Macken ligger en bit ifrån centrum och E4 men jag fick kliva upp på en pansarvagn med yngsta dottern, inte illa! Vi passade på att tanka bensin också och körde på den tills vi kom till Jokkmokk där vi på nytt tankade bensin. Nu var det vildmark och då gäller det att ha bränsle. I Jokkmokk gick vi över till biogas. Det var 24 mil kvar fram och åter mellan Sarek och Jokkmokk och fulla tankar. Hur lugnt som helst vem behöver reservdunk! Framme i Sarek väntade en nätt vandring på två och en halv mil med packning, barn och miljoner mygg, men det är en annan historia.
Etapp 5
Torsdag 2/7 Sarek - Örnsköldsvik
Vi stannade i Sarek i fem dagar och tog båt respektive fyrhjuling tillbaka till bilen som stod mitt i skogen, mitt i ingenting. Resan till Ö-vik var på 62! Mil, en prövning i sig för barn, sambo, mig och biogasbilen. Tankningar som vanligt i Boden och Skellefteå. Samma procedur igen i Skellefteå. Nu med en annan lika trevlig tjänsteman från kommunen som bl.a. berättade om DME-anläggningen som skulle komma till Piteå men som jag idag (14/7) fått veta hamnade i Ö-vik. Ni vet staden utan biogasmack. Ö-vik kan behöva detta nu när Hägglunds inte fick ordern om terrängfordon, men det är en annan historia.
Etapp 6
Fredag 3/7 Örnsköldsvik – Hudiksvall
Efter en natt hos ”svågern” for vi vidare till Hudiksvall. Spänning i luften. Premiärtankning i Sundsvall. Med pompa och ståt hade stationen invigts på onsdagen. Tidningar och TV hade varit där. Det måste ju bara funka, två dagar efter invigningen. Men inte då, inte en droppe (eller moln eller vad man nu kan kalla det). Detta håller inte! Biogas är ingen lek Sundsvall!
Etapp 7
Måndag 7/7 Hudiksvall - Stockholm
Efter att ha stannat ett par dagar i stugan körde vi de sista 26 milen hem på bensin. Sur tråkig bensin.
Biogas 0 mil, Bensin 26 mil. Sammanlagt: Biogas 109 mil, Bensin 105 mil.
Slutkommentar:
En fantastisk resa, men för att Norrland skall bli en del av biogassverige krävs mer. Dock inte så mycket som man kan tro. Sundsvall är trots allt ursäktat det kan vara strul så där i början och jag är säker på att det kommer att rulla på bra där så småningom. Gävle har tagit beslut och det vore väl sjutton om det inte står en tankstation där till nästa sommar.
Om man ser till fördelningen mellan biogas och bensin vann biogasen med 109 mil mot 105 mil på bensin. Jag fick tanka vid ungefär sju fler tillfällen än om jag skulle kört med en traditionell bensinbil. Jag vill lyfta fram tre städer som med möjlighet till biogastankning skulle gett resultatet 207 – 7 till biogasens favör. Det rör sig om Hudiksvall, Örnsköldsvik och Umeå. Dessa tre utgör idag skillnaden mellan ett heltäckt om än mycket grovmaskigt biogasnät och ett biogasisolerat Norrland. För att också inlandet skall kunna räknas in krävs också insatser i andra städer än Östersund. Varför inte Kiruna, Arvidsjaur, Storuman, och Sveg. Om vi skulle räkna Dalarna till Norrland skulle en tankstation i Sälen göra fjällvärlden tillgänglig för de flesta biogasbilägare i landet! Vi får hoppas på Kryotekniken!
Tack till:
Beslutsfattarna i Boden och Östersund (även om jag inte var där denna gång men ser fram emot nästa Åre-resa) som tagit modiga men mycket viktiga beslut som bidrar till Copy-paste. Slutligen ett stort tack till tjänstemännen och Skellefteå kommun som till slut gav mig lite sponsorstöd till expeditionen.
Erik Forslin
erikforslin@hotmail.com
